Fuck Cancer

Alla har vi förlorat någon kär till den känslofyllda sjukdomen som verkar sprida sig som pesten. Pappa har förlorat två syskon som under deras livstid förgyllde världen med deras varma och härliga personligheter. Den senaste förlorade vi innan jul. Nu när man precis landat och förstått att personen faktiskt är borta, så får vi besked om att det är ytterligare ett syskons tur att kämpa för sitt liv. Prognosen är den dystraste tänkbara, men i varje andetag finns det hopp. 
 
Vi faller som spelpjäser på ett schackbräde, en efter en faller bort. För varje gång blir det påtagligare och påtagligare. Vi kommer alla att dö, och vi får inte välja när. Hur länge får jag ha kvar mina underbara föräldrar? Hur många klarar man av att förlora under en livstid? Finns det någon mening med allt?
 
Världen blir grå, mörk och dyster men samtidigt har den aldrig varit så klar och färgstark som nu. Varje doft och varje känsla betyder mer än någonsin. Varje andetag blir extra värdefullt. När man fyller lungorna till max och verkligen tar in världen runt omkring så känner man sig mer levande än sekunden innan, trots att man är en sekund närmare döden.
 
Vi måste leva våra liv, för de som inte får leva sina.

Kommentarer
Postat av: JOhanna

Cancer är inte ett värdigt sätt att dö på.
Jag håller med dig..vi måste leva våra liv för de som inte kan leva sina...

Svar: Nej verkligen inte!
<3
dollyjane.blogg.se

2013-04-04 @ 06:32:18
URL: http://walkyria.blogg.se
Postat av: Anonym

Så himlarns starka ord!
Så fint skrivet <3 å så sant.
Kraaaam!
Hoppas att er sjuke släkting får bli bra å stanna kvar här på jorden länge!
/Lie

Svar: Tack <3
dollyjane.blogg.se

2013-04-06 @ 22:03:53

Speak friend and enter:

Namn/ smeknamn/ rockstjärnealias:
Jag är stamkund hos Dolly

E-postadress: (bara jag som ser den)

Har du en blogg?:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback




RSS 2.0